July 10, 1942 – May 16, 2010

 

Den Lille Mannen, Trollet, Han med den Stora Rösten lyckades inte besegra fienden i denna Hans sista strid och har slutligen tystats av den stora Besten. Cancern tog Ronnie James Dio från sin familj och från en hel värld fylld av fans igår morse lokal Los Angeles-tid.

Alla vi som någon gång fick äran att bevittna och åhöra honom live vet vad vi sörjer, vad vi kommer att sakna evinnerligt en lång tid framöver. De som gått miste - må de aldrig inse vad de har missat.

Thank you for the music, Dio. For the memories, for all the joy and for the enormous legacy you've now left behind for us, the afterworld. We will treasure it together, forever.

 

Long Live Ronnie James Dio - The Man Who Ruled His Stage!

 

 

Peter Steele och Ronnie James Dio har gått ur tiden, jag har fått ett långvikariat, sommaren börjat att nalkas, det mesta är fixat inför Sweden Rock Festival, biljetter är även bokade till Getaway Rock Festival samt Alter Bridge i november och jag trivs rätt bra med tillvaron. Tappat den mesta blogglusten men den kanske dyker upp igen.

Det har formligen drällt in bebisar också och jag vill hälsa Nilas, Theo, Idun och Markus ännu odöpte son välkomna till denna värld. Lycka till på Er färd.

Banden jag tjatade om att jag ville ha? Tja, nu har jag fått både Cinderella och Blackberry Smoke utav dem. Och mer därtill. Nöjd, vem, jag? JA!

En dag för liv; en dag för död.
En dag för eftertanke, för omtanke
och en dag för en tår eller två.
Välkommen till världen.
Tack för Din stund på jorden.

Rammstein igår var... ja, det var faktiskt helt obeskrivligt überbra. Vilket fantastiskt liveband de utgör och vilken otroligt spektakulär scenshow! Jag saknar nästan ord. Energin är vacklade inte märkvärt alls under hela spelningen. Det var bebisdockor i strypsnaror med gröna laserögon hängandes från taket, stora stålcylindrar i vajrar, massiva fläktar och ren skär känsla av att vara nere i ett urgammalt och sedan länge nedlagt värmeverk. Luften i Globen blev tjock av all krutrök och pyrodoft och trots att vi stod flertalet meter ifrån scenen så kände jag ändå efter mina ögonbryn efter att de dragit fram maskerna och börjat leverera ut eldkvastar i publiken.

Det enda som kändes lite väl var väl Tills jättekuk som sprutade ut vitt skum över publiken under 'Pussy'. Nog för att karln gjort sig känd som en massiv mansgris så kändes det ändå lite överspelat. Allt som allt så var det ett grymt låtval, saknade dock Rosenrot, Amerika och Mein Herz Brennt lite extra, och Christian "Flake" Lorenz förtjänar all cred som han får och lite till. Allt som allt så är det ett otroligt tight band och jag är grovt imponerad av Till's röstresurser.

Någon filmade en riktigt strålande liten snutt av giget. fuckingdevotee på Youtube.

Förbandet Combichrist var också riktigt imponerande stundvis. Första låten klarade inte sångaren av alls men det tog sig lite och rytmiksektionen och synthen var ju helt fantastisk. Synd på en dålig livesång bara.


Resan dit gick bra, trots 'snökaos', men hemresan var förjävlig. Vi gick till Gullmarsplan i snörusket. Packades in som döda sillar på perrongen i väntan på ett tåg som aldrig verkade komma. När det väl kom så hamnade vi framför en av dörrarna och formligen pressades sönder mot dem. Folk tryckte på från alla håll och kanter och jag kan inte komma över hur otroligt jävla efterblivna många människor är i sådana lägen! Min vän föll mot golvet och de trampade på hennes om en skock vilda jävla gaseller på flykt. Hade inte en man agerat snabbt och lyft upp henne så hade hon kunnat dö på riktigt. Jag klämdes rejält mot tåget men jag klarade mig utan skador.

Väl på Centralen jävlades SL med att byta spår och vara sena, såklart. Det var dock inget emot när vi väl kom till Upplands Väsby och insåg att där inte alls fanns ett tåg till oss. Vi skulle få åka buss. Träffade två trevliga killar från Gävle som också varit på Rammstein och som var på väg hem. De fick bli våra kamrater. Vi kom ut, såg vår buss, jag frågade om vi fick stiga på och vi fick ett blankt nej. Bussen skulle till Arlanda och hämta folk först. Vi hade fått höra att bussen var på väg från Arlanda till oss så vi trodde att vi hade vårt på det torra.

Vi fick inte kliva på utan bussen lämnade oss ute i snö och kyla i nästan en timme. Det fanns inget ställe att gå in och värma sig på. Inte så att vi samtidigt kunde se bussen. När han väl kom hade vi nästan frusit fast på plats. Vi åkte mot Uppsala vilket var en minst sagt ostadig färd. Väl i Uppsala insåg vi att toaletten var ur funktion. Chauffören sa: "Jag ska tanka buss. Vi stanna där finns toalett."

Vi stannade aldrig för att tanka. Däremot började vi åka tillbaka mot Stockholm och en minst sagt förvirrad chaufför lyckades tillslut förstå att han behövde vända. En stor eloge till den vakne killen bak i bussen..! För första gången i världshistorien (ja i alla fall min upplaga) så gjordes en U-sväng på motorväg, genom vajerräcke och fan och hans moster. Vi hade vänt. Vi åkte mot Gävle. Heureka! Nu återstod väl ändå bara att förklara för chauffören att Tierp finns. Tack och lov kunde killen guida honom.

Klockan 05:00 cirkus, nådde vi Gävle. Här, under bron där jag bor, saktade chauffören mystiskt ner bussen såpass så att vi fick motorstopp. Vi var dock framme och faktiskt bara 2,5 timmar försenade. Lycka. Tro på fan sen när jag bara fick sova i tre timmar innan jag väcktes av jordens mensvärk.

Det har lugnt kommit två decimeter nysnö här i natt som var men det har äntligen, äntligen!, slutat att snöa efter att ha snöat kroniskt och konstant i över fyra dygn. Idag såg jag solen och det var knappt så att jag trodde att det var sant. En vacker dag kommer den nog bara att existera i sägner.

Jag känner mig så lättad..! Det snöar igen och har så gjort i över ett helt dygn. Tänka sig, ett tag var jag orolig för att det skulle vara slut på snö uppe bland molnen! Vilken otrolig tur att jag hade fel..! Det ska dessutom snöa ända fram till söndag så vi får säkert äran att åka i snöblåst till Stockholm på lördag också. Jag som var så orolig över att vi skulle få åka på en ren E4.

Lördag innebär alltså Rammstein i Globen. Combichrist är förband och jag har varken sett dem eller tyskarna förr så det kan bli precis hur pampigt som helst faktiskt. Malmögiget hyllades högt och jag hoppas att de är i högform för oss också. Jag antar att man gör klokt i att stå lite längre bak? Jag är rätt så fäst vid mina ögonbryn nämligen. Vi kommer inte alltid överens men jag vill inte förlora dem.

Nu hoppas jag på Du Hast, Feuer Frei, Rosenrot, Ohne Dich...

Bild från wikimedia.com

Jag har fattat ett modigt beslut idag. Eftersom Sweden Rock Festival har påbörjat yet another hattrick och bokat Aerosmith så bara måste jag åka. Nu kan jag inte tvivla eller tveka. Det blir ett år till på den förhoppningsvis glödande stäppen. Den magi jag upplevde 2007 hoppas jag få återuppleva och startfältet i övrigt är rätt fritt från galla.

 

Nu hoppas jag bara på följande:

Buckcherry, Cinderella, Rob Zombie, Eric Sardinas på en rejäl scen, Maylene and the Sons of Disaster, Kyuss, Slipknot, Hinder, Five Finger Death Punch, The Death Riders (inte Turbins), Black Stone Cherry, Blackberry Smoke, The Hangmen, Stone Sour, Eagles of Death Metal, Fu Manchu, Van Halen, Rhino Bucket, Joe Bonamassa...

Ja det här var ju verkligen inte igår! Jag undrar om jag har någon tålmodig läsare kvar ens? Inte för att det spelar någon roll då bloggen mestadels är för min egen skull... Hej isåfall!

Årskontrollen gick efter en stor portion tvivel bra men idag ska jag få kolla upp migränen jag börjat dra på mig. Usch, så sjuklig jag låter nu va? Det är ingen allvarlig grej, mest störande, för jag slipper huvudvärken men jag får den där auran som migrän gärna medför. Det medför i sin tur att jag inte ser kidsen när jag jobbar, inte kan urskilja mina egna händer och jag tappar känseln i ansiktet och ena armen. Jag får även svårt för att hitta orden och det blir mest random ord. Om vi säger såhär; första gången trodde jag att jag hade fått en stroke. Jag slipper det gärna om det går liksom. Att ta sig hem från jobbet med bil dessutom när man inte kan se sina händer är...ej att rekommendera.

Som en personlig stämpel över denna vintersäsong så är jag spyless på all snö. Min parkering är insnöad pga grannfan som aldrig flyttar sin trasiga bil; än mindre skottar runt den. Den är förresten inte ens en bil längre utan mer en stor snöhög bland snöhögar. Irriterande. Jag fattar ju att hans skruttiga SAAB är trasig men vafan, han kan väl hålla efter den när han inte direkt är den enda som har sin parkering på den lilla plätten mark? Dessutom står den parkerad så att hans bilarsle är inne på min minimala lilla ruta. Ack om jag ändå visste var han bor..?

Det är en jävligt mörk period nu. Det är höst, det blir så då, inte nog med att naturen förmörkas så blir även min själ drabbad av en slags solförmörkelse. Jag borde vara glad. Verkligen! Jag borde vara glad. Och vetskapen om det gör att jag blir aningen jävelsur på mig själv. Massuppfitta mig korrekt, jag är glad också, men jag lever i någon slags illusion om att folk generellt sett klarar av att vara glada utan att kompromissa om det i tid och otid? Utan att portionera ut glädjen i någon form av dagsdosett. Jag jobbar på det dock. Och det går framåt tror jag. Jag behöver bara finna en ny plats i tillvaron. Någon som har en vrå över?

Det positiva just nu är dock att många av mina underbara går i väntans tider. De flesta väntar på storken men några väntar på den där promenaden nedför altargången också. Och jag är så glad för er alla! Genuint glad. Ni utgör en separat dosett laddad till bredden med PEZ.

Igår var det maskerad på Wasteland. Temat för kvällen var eld, något jag inte kan begripa mig på riktigt eftersom källarlokalen är så liten och eld faktiskt brinner. Snabbt om det vill sig illa. Vi spanade in nödutgångarna och hade till och med en strategi innan vi gick dit utifall. Jag var i alla fall utklädd till död socitetsdam a'la 1920-tal eller nåt. Vit, vitare, vitast. Spindelväv, smink, tidsenliga kläder... ROLIGT! Jag frotterade mig med zombiecheerleaders, zombies, döda rasputinsnusmumrikar, jesus, snickare, Ozzy, fångar, vampyrer, turkosfärgad glitterbrutta och allt möjligt annat. Alla var så fina så! Vilken tid folk faktiskt hade lagt ner på sina outfits. Imponerad!

Ikväll är det egentligen en minst lika stor Halloween-fest på Maxim och jag har biljett. Jag har dessutom tokont i halsen och huvudvärk så jag uteblir garanterat. Orkar ändå inte klä ut mig idag igen. Det tog sin lilla tid! Så tyvärr får Deathstars och alla gäster klara sig utan mig.

Bilder dyker säkert upp senare.

Klev upp tidigt idag, min sista sjukdag för nu mår jag riktigt bra visade det sig. Tog en krispig morgonpromenad (-3 grader) i det soliga höstvädret med en god vän och bara myste. Frosten låg kvar på marken, isen täckte vattenpussarna och vi kunde se våra andedräkter och vips! Snöflingor! Sakta dalandes mot marken i kontrast till de färglada träden. Vackert! Den första snön som jag har noterat i år kom förvisso redan i måndags då men då var den regnblandad också. Snöflingorna upphörde att dala ungefär lika snabbt som de började men, ändå, de räknas! :-)

Nu blir det lite frunch och sedan en tur till Boulognerskogen för kottplockning. Det finns jättestora kottar där och min tanke är att plocka några fina, eventuellt dekorera dem med lite glitterspray eller sprayfärg och sedan använda dem som julgranspynt. Lite lim och fisklina bör duga som upphängning, alternativt så tar jag lite snofsigare snören eller något. Kottar bör åtminstone plockas nu innan de verkligen täcks av ett lager vitt eller tio. Förhoppningsvis hittar jag lite annat smått och gott som naturen har att erbjuda i pysselväg också. Jag är inte på något sätt och vis en proffspysslare men jag gillar att hålla på lite smått. Åtminstone gillar jag tanken på att jag har möjlighet att hålla på lite smått. I år har jag dessutom motivationen på plats.

Det känns således som att vintern faktiskt står och knackar på dörren lite så smått. Bilen är frostnupen om morgnarna och luften doftar stundvis av snö. På fredag ska jag dessutom lägga om däck på bilen, då har de nya kommit, och det bruka vara ett säkert vintertecken. Nya vinterdäck känns alltid bra.

...hemma bäst.
Ja!
Efter en lång eskapad till Åbo med goda vänner, en natt ute i Sthlm med samma underbara människor och min käraste barndomsvän och en slölördag så kom jag idag slutligen hem. Missade första tåget, fick köpa ny biljett och vänta aslänge men tillslut så klev jag innanför min egen dörr och landade ograciöst i min egen soffa. Jag tror att jag har feber? Förmodligen pga utmattning. Det har varit en härlig helg! Tusen tusen tusen många tack allihop!

Såg inga band på båten, direkt. Lite av UDO men det räknas knappt. Med tanke på vad vi befann oss på för tillställning på Östersjön, samt Absolut's special edition för året, så var jag ju bara tvungen att köpa på mig en läderbögshårdrockig flaska med sprit. 1 liter för 204 spänn, som hittat ju! Flaskan är härligt urfånig och tveksamt mycket metal. Samma gamla klassiska innehåll som alltid, dock. Gillar inte direkt smaksatt vodka.

...Sons of Anarchy blir bara bättre och bättre. OJ!